Okej, nu är läget på följande vis...Sam drar mig i håret, så fort jag lyfter upp honom, alltså ständigt. När man gått igenom en hel graviditet utan att tappa några hårstårn alls, då har man rätt många att, så att säga, tappa ikapp. Seriöst, man kan kan göra en ryamatta av mitt hår efter jag stigit ut ur duschen. Till saken hör den att jag till en början tyckte det var lite småmysigt när Sam bara pillade lite i håret, gos gos liksom. Nu handlar det mer om att grabba tag i så mycket hår som möjligt och dra för allt den lilla handen är värd. AJ! Sagda bebis stoltserar sedan med X-antal mamma hårstrån i sin lilla hand. Jag får väl tacka gudarna (eller mamma) att jag har så fruktansvärt mycket hår.
Hittade några gamla texter från Hampnäs tiden, vi hade en kurs som hette kreativt skrivande. En helt underbart fantastisk kurs! Härligt att läsa Kristinas små kommentarer om detaljer i texterna, alltså detaljer hon tyckte om, i vissa texter har hon ritat små hjärtan här och där vid speciella ställen. Helt underbart <3 Man funderar lite grann varför man slutade skriva, egentligen älskar jag att skriva. Vem vet, nån gång kanske det blir tillfälle att börja igen, när det finns mer tid till att sitta ner och låta tankarna bära iväg, kanske det är dags för Ture att få berätta sin historia till punkt nu när han har någon som vill lyssna...
Finns det något sötare än bebis fötter?
//Frun
Kommentera