Wiodahlska ätten

Idag vaknade jag upp i en tänksam dag. Jag och Sam låg och myste i sängen efter Sams frukost, han tittade som vanligt upp i taket och pratade högt och länge, vitt och brett om...Ja om vad? När jag pratar så har jag oftast ett syfte med det, jag använder mina ord till att förmedla det jag tänker och känner till andra, ibland också till mig själv. Sam pratar väldigt mycket och ofta med taket. Eller gör han det? Pratar han med det han tittar på eller måste han titta på det för att prata med det? I själva verket kanske han pratar med oss eller sig själv, bara det att blicken råkar hamna i taket för att han liggandes på rygg har lättast att se just taket. Vad säger han när han pratar? Vad vill han få fram? Vill han få fram något eller är det bara ljuden han vill förmedla?

 

När jag tänker så tänker jag med ord, inget annat än ord. Jag kan inte ens med viljans kraft tänka med något annat än ord. Försöker jag tänka hur tillexempel vinden låter, bara höra ljudet i mitt huvud utan att försöka sätta ord på det. Då tänker jag likväl "swich"(snabb bris) eller "tjoooorm" (vind som blåser kraftigt). jag försöker tänka ljuden men hör och ser ändå orden.

 

Hur tänker Sam? Han är snart 2 månader och kan inte prata med ord. Han har inte lärt sig "språket" ännu, kan han tänka med ord? Hur låter det? Tänker han på samma sätt som han pratar; Aaaah, eeeh, hehe eeeeh, aaahaaha A. Att bebisar tänker är det det ingen idé att tvivla på, de måste dem göra. Hur tänker han när han är hungrig? Går han enbart på känsla. Jag får intrycket av att han ibland inte alls är hungrig men han vill ändå ligga vid bröstet. Vad känner och tänker han då? Vill han bara vara nära, fryser han, är han bara lite hungrig, kör det i magen eller känner han sig ensam? Hans värld är ännu inte lika stor som sina föräldrars, men hans värld är inteliten för det. Den är lika stor som våran om man tänker efter. Den värld jag och Ola lever i är stor för oss, den är så stor som vi har upplevt att den är. Sams värld är så stor som han har upplevt att den är. För en liten bebis är världen alldeles jätte stor eftersom man träffar på nya saker varje dag. Nya saker att ta intryck av, att tänka på. Varje dag. Han borde tänka mer än en fullvuxen människa, varje ny upplevelse måste processas och tas in. Han har inget ord för vad han ser, han har bara ett intryck, han har sett, luktat, känt eller hört det. Nästa gång han är med om det, hur upplever han det då? Vet han nu vad det är och vilket syfte det har. Har han tänkt på sin upplevelse och tagit in dess fulla innebörd.

 

Kan man tänka utan ord? Tydligen kan man det, när man är riktigt liten. Hur ska man kunna tänka på ett språk man inte kan. Eller kan man tänka med en annan typ av ord. Har bebisar ett eget språk att tänka på, som är lika självklar för dem som vårt "vuxna" språk är för oss? När han drömmer, vad drömmer han då?

 

Försök tänka utan ord.

 

 

// Frun