Wiodahlska ätten

Gårdagen bjöd på bvc besök för vägning och mätning av lilleman. Själv har man knappt märkt av det men det händer saker. Han väger nu 3970 gram antagligen + 10 gram då han gjorde sig av med all mat strax innan vi åkte dit ;) Med andra ord har han ökat 130-140 gram sen förra veckan. Duktiga pojken! När han föddes var han 52 cm lång och nu utan att vi märkt något har han vuxit till att bli 54,5 cm lång!! Stora pojken blev det helt plötsligt! :) Han har nu börjat vara mer vaken och kunna fästa blicken längre stunder. Han ser sig omkring med stor fokusering och stirrar gärna upp i taket några minuter. Sötnosen <3. Man kan heller inte bara lägga ner honom i en viss ställning längre utan han reglerar själv hur han vill ligga, lägger jag honom på sidan rullar han över på rygg och tvärtom. Vill jag vrida huvudet åt vänster lägger han det åt höger eller med näsan rätt upp. Motstånd gör han då han absolut inte vill ligga med huvudet åt något annat håll.

Sedan födseln har Sam kunnat hålla upp huvudet i magläge under korta stunder, dessa stunder blir allt längre och med allt mer fokus med blicken på olika punkter. Mamma är sjukt stolt över sin lilleman <3. Under tiden jag var gravid hade jag svårt att acceptera hur magen växte och jag blev tyngre. Kroppen svullnade och det blev svårt att känna igen sig själv då man titta sig i spegeln. Jag älskade att ha lilla Sam växande i mig men det var svårt att ta till sig alla förändringar som skedde i kroppen. Jag bävade för hur magen skulle se ut efteråt med alla bristningar, slapp hud, svullen buk och inte en muskel kvar. Sen ska vi inte tala om stressen över alla de 16 kilon jag lagt på mig som jag skulle bli tvungen att gå ner!

 

All denna noja, stress och press är helt bortblåst nu när lilla Sam är här! Allt har vänt och jag känner mig stolt som en tupp över min nya kropp. 11 kilo försvann redan första veckan, 5 kilo kvar till startvikten. Det känns som om jag har all tid i världen att gå ner de kilona. Så länge jag ammar känner jag att jag bara har 3 kilo att gå ner eftersom brösten gått upp minst 1 kilo vardera ;) Magen är fortfarande slapp och floppig som en geleklump. Eftersom det är minst 4 veckor kvar tills jag får börja träna musklerna där så finns det ändå inget jag kan göra åt saken! Bristningarna dök upp i sista veckan av graviditeten, de blev en hel del. Måste säga att dessa bara får mig att känna mig som en ärrad krigshjälte! ;) jag är stolt över mina tigerränder och jag tänker fortsätta ha bikini på stranden. Sen kommer vi till det faktum att jag blev snittad, ingenting jag alls hade räknat med under gravidteten eller innan, men jag älskar mitt snitt! Älskade underbara Sam kom ut den vägen. Det var den vägen eller ingen alls liksom. Hur skulle man kunna skämmas över sina ärr när dem ger en något så fint och underbart som en litet barn, något som  är ens alldeles egna som man skulle kunna gå genom eld för!

 

Såhär ser min mage ut nu, 2 veckor efter förlossningen. Jag tycker den är fin, världens sötaste lilla Sam har legat därinne och hans dörr ut till den stora världen läker finfint!