Wiodahlska ätten

Idag hade Sam och jag premiär på Öppna förskolan i Vännäs. Mellan 13 och 15 hade dem babyöppet. Självklart stressa jag på för att försöka vara där en kvart innan, vilket är omöjligt såklart när man har bebis, vi kom dit 8 min i 13 istället. Vilket faktiskt är bra gjort tycker jag, positivt är också att jag inte alls får samma tokstress känsla i kroppen så fort jag är 1 min sen i min planering numera. Det går liksom inte, det gäller att gilla läget bara vilket är förvånandsvärt lätt att acceptera. Dock blir jag ändå lite lätt halvstressad för jag vill ändå minst vara i tid.

 

Vi var i vilket fall först på plats, vi satte oss på filten och surrade lite med förskoleläraren och Sam fick lite leksaker att pilla och tugga på. 13.30 droppar nästa bebis med tillhörande mamma in, verkar som att man inte behöver stressa mycket för att hinna till den hr typen av aktivitet. Vid 14-tiden slutade det droppa in bebisar och de var då 5 stycken i åldrar från 5 veckor till 13 månader. Otroligt kul att se hur mycket bebisar utvecklas under väldigt kort tid. Folk brukar haja till på Sam och tycka han är tidig, men då man såg de lite större bebisarna kände jag att Sam är alldeles pytteliten fast inte i jämnförelse med 5 veckors bebisen då. Oj vad det har hänt mycket på kort tid och vad mycket mer det kommer hända!

 

Förresten tycker jag det känns fel att säga att Sam skulle vara tidig med saker, han är där han ska vara i sin takt. Går det ens att påstå att bebisar skulle vara tidiga eller sena med saker? Varje bebis är unik och en helt egen individ, vissa saker lär man sig snabbare än andra precis som det är genom hela livet. Såklart finns det väl vissa ramar som det ändå är bra om bebisen följer, mest för att hålla koll på att allt står rätt till, för att veta att där inte finns någon dold sjukdom av något slag. Skulle bebisen vara kring året och ännu inte kunna rulla tillexempel, då skulle man kunna börja fundera och spekulera. Sam är Sam, han är varken tidig eller sen till nånting, han är underbart perfekt precis som han är, precis som alla andra bebisar är underbart perfekta på sitt sätt.

 

 

//Frun