På 3-månadersdagen, en dag som gjord för firande, skrek Sam sitt högst skrik hittills. Men det var inte ett glädjeskrik. Det var ett skrik av smärta. Två stick i låren och vätska som injicerades. Jag förstår honom. Ajajaj. Men i längden bra för hälsan, jag tror han också tycker det så småningom.
Det var den första vaccineringen. Flera olika sjukdomar, som jag inte minns namnet på. Men som sagt, ont gjorde det. Frun sa att det gjorde ont i mammahjärtat när han skrek. Och jag ska väl inte sticka under stol med att jag också tyckte det var obehagligt med den typen av skrik. Det är tur det finns botemedel, även mot skrik. Vanligtvis är det nappen som gäller för att lugna honom (eller bröstet), men idag krävdes sockerlösning på nappen för att han skulle sluta skrika. Kort därefter somnade han. Jag anar utmattning av allt skrikande.
Tyvärr var inte vaccineringen klar där. Ena sprutan gick nämligen sönder vid injiceringen och all vätska hamnade på mina byxor istället för i Sams lår. Så han fick ta om den sprutan. En tredje spruta alltså. Jag tror säkert att den gjorde lika ont som de två första, men eftersom han var så utmattad och så gott som sov när de stack honom för tredje gången, blev det inget långvarigt skrik. Han somnade om efter 20-30 sekunder.
Nu ikväll har han varit lite grinig, men inte så grinig som BVC-sköterska varnade för att bebisarna kan bli. Han verkar ha tagit alla sprutor bra. Vi laddade upp med Alvedon ifall han skulle få feber, men än så länge verkar läget vara under kontroll på den fronten.
Till sist, några bilder på underverket.
"Jag vill inte suga på nappen, men jag vill ha den nära till hands!"
Om man har byxorna på huvudet, då är man så här söt!
Helt utslagen på soffan!
Är han en nunna?
/ Herrn
Kommentera