Igår stundade alltså ett besök på specialistmödravården (specmvc). Visste inte riktigt varför jag skulle dit, antog att det är en sak man gör efter snitt. Vilket det ju också var. Träffade en av läkarna som hade hand om mig och Sam under förlossningen. Han gick igenom journalen lite snabbt. Återigen fick jag en redogörelse för varför det blev snitt. Vi pratade även om mitt psykiska mående. Det är tydligen väldigt vanligt att kvinnor drabbas av depression just efter snitt. Nu är ju inte jag den typen av kvinna. Jag är enbart super lycklig och tacksam för att vi fått en helt underbar son och att personalen som fanns där för oss var så kompetent och närvarande. Nä det ska j*vulskt mycke till innan den här damen blir deprimerad ;) Känner enbart en liten sorg över att inte fått det där ögonblicket med Sam direkt efter förlösningen då han annars skulle ha lagts i min famn och jag hade fått pussa och snusa på honom med en gång. Allt det blev ju fördröjt. Sen att jag blev sjuk i preeklampsi direkt efter gjorde att det dröjde ännu längre innan jag riktigt kunde ta till mig honom. Dock känner jag att jag nu har tagit igen det med råge!
Läkaren berätta även vad som händer med kroppen efter ett snitt och lite hur jag ska tänka kring det. Det är ganska lätt att "glömma bort" men det är ändå en operation. Jag tänker inte på det men livmodern har blivit uppskuren och all vävnad inifrån och ut måste få tid att läka. På ett sätt vill jag stressa mig själv ner i vikt och i form men hej hallå! Läkaren var så vänlig att påpeka att det dröjer ungefär 6 månader innan man kan anse det vara helt läkt och få tillbaka sin forna styrka. På senare tid med hjälp av Olga Rönnbergs bok så har jag ändå lugnat ner mig och känt att det får ta den tid det tar, jag kör efter boken och fokuserar mer på att lyckas med det tiden ut.
Sam är 12 veckor nu och det känns på ett sätt som om han alltid varit en del av oss, på ett annat sätt känns det som om det var igår han kom. Tiden går så rasande fort!!!
Nog om detta! Fick två tänder lagade hos tandis idag, nice! I november ska vi tydligen sätta ett stift i den tanden som i nuläget behandlas för infektion. Trodde det bara var pensionärer som rökt eller snusat hela livet som fick stift i tänderna. Hua vilket åldertecken ;) Blir en svidande dyr resa detta men har man dåliga tänder så har man! Hoppas Sam får pappas tänder!
Idag tog Sam och jag tidernas sovmorgon! 11.40 pallra vi oss upp. Vaknade för amning vid 5-tiden och sen igen vid 8-9 tiden. Tänkte bara slumra en kvart till. Gick ju bra!
Nudlar intas för tillfället. Dagens middag för Livan med nylagade tänder! Olga pass står på schemat för kvällen som sen rundas av med kaffe! Ser faktiskt fram emot båda. Det är så vansinnigt härligt att dra igenom ett motionspass när man väl kommit igång och fått in rutinen :)
//Frun
Kommentera